I denna ljus- och ljudinstallation kan besökarna utforska en lysande, fluorescerande värld. Genom att interagera med verket kan de uppleva hur det skulle vara att ha den egenskap som i biologi kallas bioluminiscens – att själv kunna producera ljus.
Konstverket Luciferin är inspirerat av 2008 års Nobelpris i kemi till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien för upptäckten och utvecklingen av det grönfluorescerande proteinet, GFP.
I sin forskning om bioluminescens och kemiska reaktioner i levande organismer som producerar ljus, studerade Shimomura den självlysande maneten Aequorea victoria. Från maneten lyckades han isolera det fluorescerande proteinet GFP.
Många organismer som lever i luften och haven eller växer på marken, har förmågan att producera ljus. Denna egenskap har visat sig kunna återskapas i laboratorier och bli ett kraftfullt verktyg för att visualisera cellulära processer.
LUCIFERIN utforskar fenomenet med bioluminescerande ljus med inspiration från djuphavsvarelser som maneten Aequorea victoria, fisken Plainfin Midshipman och planktonet Alexandrium Ostenfeldii. Var och en av dem har utvecklat unika överlevnadsstrategier för att klara sig i djuphavets extrema mörker och höga tryck. Bioluminiscens är en av deras mest kraftfulla strategier.
Installationen är skapad i samarbete mellan KTH (Kungliga Tekniska Högskolan), SKH (Stockholms konstnärliga högskola) och KMH (Kungliga Musikhögskolan), som är en del av KTH NAVET Center, ett tvärvetenskapligt forskningsnav. LUCIFERIN är skapad i samarbete med Costanza Julia Banis konstnärliga forskningsprojekt All what Flickers and Glows.
Studenter på SKH:
Michael Forsberg, Lars Bomanson, Emilia Sundberg
Studenter på KMH:
Roya Naini, Vera V Almgren, Simon Hansson, Leo Boden
Handledare:
Costanza Julia Bani (SKH), Roberto Bresin (KTH), Kim Hedås (KMH), Federico Favero (KTH), Foteini Kyriakidou (KTH)