De Aderton är en arkitektonisk ljusinstallation bestående av tio paviljonger, som tillägnas kvinnliga Nobelpristagare i litteratur. Titeln syftar på de arton kvinnor som hittills har tilldelats priset, men anspelar också på de 18 ledamöterna i Svenska Akademien, som ansvarar för att utse Nobelpristagarna i litteratur.
De Aderton hyllar kvinnliga författare och uppmärksammar samtidigt den ojämna könsfördelningen bland pristagarna. Sedan 1901 har litteraturpriset delats ut till arton kvinnor och 103 män. Porträtten av pristagarna har hämtat inspiration från tidig kyrkokonst, där färgat glas användes för att skapa skönhet och gudomlighet. Ljusinstallationen ackompanjeras av musik inspirerad av pristagarnas verk.
Nio individuella paviljonger, skapade av masterstudenter på Arkitekturskolan KTH, lyfter fram ett urval av pristagarnas liv och litterära verk. Den största paviljongen är skapad av arkitekten och konstnären Elise Cervin. Detta verk görs inom ramen för ett samarbete mellan Nobel Week Lights och KTH Arkitekturskolan.
De aderton har skapats av:
Elise Cervin, projektproducent, student och arkitekt
Iris Molendijk, ljusdesign
Razan Albunayah, ljusdesign
Johan Stohne, kompositör och ljuddesign
Audiorama – ljudteknik
Per Franson och Fredrik Stenberg, lärare på KTH Arkitekturskolan
Studenter: Erik Boström Wallin, Denise Filipsson, Tindra Fundin, Julia Hedman, Filippa Hult, Marta Idoate Zapata, Jennifer Jonsson, Katrín Eir Kjartansdóttir, Nina Lagerkranz, Siri Lind, Rachel Meagher, Mulaika Samphani, Alexandra Sörman, Julia Thunberg, Letizia Vairetti, Ladislav Vala, Jiaqi Zhou, Louise Åström, William Östberg, Amanda Daevel, Nicolas Hinze, Karolina Lefebvre, Sofia Lundgren, Sonja Marczewski, Julia Nordlöf, Alice Olsson, Elin Tystrand.
De Aderton är uppfört i samarbete med:
Södermalms stadsdelsförvaltning, OrganoWood, Annell, Norconsult, Toniton, Audiorama, Fredrika Bremer Förbundets Stipendiestiftelse, Farula Lighting Design, Polska institutet, Italienska kulturinstitutet, Koreanska kulturcentret, Franska Institutet och Essve.
”Med en bakgrund som arkitekt har jag varit intresserad av hur utformningen och underhållet av offentliga platser i städer påverkar människors känsla av välbefinnande. Jag är särskilt intresserad av metoden placemaking som fokuserar på aktiveringar i det offentliga rummet som ett sätt att göra det mer relevant för människor att använda. Konst är ett exempel på sådan platsaktivering och det som gör ljuskonst särskilt intressant är dess förmåga att förändra formen och uppfattningen av det offentliga rummet utan att ha en permanent inverkan på det.”