“Konstverket skapar en oändlig loop av energi mellan solen, jorden, bladet och tittaren.”

Konstverket baserar sig på fotosyntesen och kolets kretslopp på jorden. Fotosyntesen är fortfarande det mest effektiva sättet att minska CO₂ i atmosfären och återställa balansen på jorden. Träd och skogar är också livsviktiga i kampen att sakta ner den pågående ekologiska kollapsen. Varje träd räknas nu, varje blad.

Melvin Calvin vann Nobelpriset i kemi 1961 “för hans undersökningar av växternas kolsyreassimilation” som han gjorde tillsammans med Andrew Benson och James Bassham. Tillsammans lyckades de förklara hur solljuset möjliggör att växter kan ta upp koldioxid och göra om det till all den näring som växten behöver för att växa och föröka sig.

Solljuset är det ultimata bränslet. Det får oss att se på dagen, värmer oss och är motorn för hela jordens vitala klimatsystem. Vi har redan all den energi vi behöver därute. Ta den och använd den. Solen är sändaren och bladet är mottagaren. Du är mottagaren.

De handmålade diabilderna som projiceras med gamla analoga Pani-projektorer på Östasiatiska museets fasad inspireras av gamla östasiatiska träsnitt och tuschteckningar. Verket har också påverkats av sin omgivning och formspråket i de vackra japanska borotextilierna där inget går till spillo och allt återanvänds.

Konstverket vilar mot den östasiatiska zen-filosofin och handlingen i att rita en ensō-cirkel, som symboliserar absolut upplysning, styrka, elegans, hela universumet och utrymmet mellan alltet.

Tack Kungliga Operan för lån av PANI projectorer.