I denna ljus- och ljudinstallation kan besökarna utforska en lysande, fluorescerande värld. Genom att interagera med verket kan de uppleva hur det skulle vara att ha den egenskap som i biologi kallas bioluminiscens – att själv kunna producera ljus.
Konstverket Luciferin är inspirerat av 2008 års Nobelpris i kemi till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien för upptäckten och utvecklingen av det grönfluorescerande proteinet, GFP.
I sin forskning om bioluminescens och kemiska reaktioner i levande organismer som producerar ljus, studerade Shimomura den självlysande maneten Aequorea victoria. Från maneten lyckades han isolera det fluorescerande proteinet GFP.
Många organismer som lever i luften och haven eller växer på marken, har förmågan att producera ljus. Denna egenskap har visat sig kunna återskapas i laboratorier och bli ett kraftfullt verktyg för att visualisera cellulära processer.
LUCIFERIN utforskar fenomenet med bioluminescerande ljus, det vetenskapliga begreppet för hur organismer lyser i mörkret – såsom eldflugor, maneten Aequorea Victoria och planktonet Alexandrium Ostenfeldii. Installationen bjuder in besökaren att undersöka sin nyfikenhet och öppnar för frågeställningar om att utforska det okända.
Besökaren lockas att kommunicera med platsen, som gensvarar med konstant föränderliga kombinationer av musik, ljud och ljus. Bioluminiscens är en kraftfull överlevnadsstrategi. Ibland avskräcker den, ibland lockar den.
Installationen är skapad av studenter på Stockholms konstnärliga högskola (SKH) som är en del av KTH NAVET Center, ett tvärvetenskapligt forskningsnav. LUCIFERIN är skapad i samarbete med Costanza Julia Banis konstnärliga forskningsprojekt All what Flickers and Glows.
Studenter från SKH:
Michael Forsberg, Visual Concept creator / Projektkoordinator
Lars Bomanson, Discovery of Curiosity, pågående interaktiv ljud- och ljusinstallation
Emilia Sundberg, spiro – listen
Handledare:
Costanza Julia Bani (SKH), Roberto Bresin (KTH), Federico Favero (KTH), Foteini Kyriakidou (KTH)